Top

Vanliga frågor

Ålder? 
Jag är född 1956.

Bor?
I lägenhet i Gröndal i Stockholm.

Favoritfärger? 
Orange och rött som solnedgången. Guldgult som sanden på stranden. Blått som havet

Favoritdjur? 
Afrikansk elefant.

Intressen? 
Ligga i soffan och lyssna på musik. Dansa. Läsa. Packa resväskan och resa bort. Göra fotoalbum. Vandra i trollskogen. Plocka svampar. Bada i salta havet. Vara med mina vänner. Laga mat.

Har jag barn? 
Tre stora barn - Markus som är gift med Cissi, Rita som är förlovad med Thomas och Madi som bor med mig och går på gymnasiet.

Tyckte jag om att skriva och läsa när jag var liten? 
Min skrivklåda började när jag var 12 år och fick en skrivmaskin, jag upptäckte att det var lika roligt att skriva som att läsa. Men jag hade ingen tanke på att jag skulle bli författare förrän tjugofem år senare. Att har roligt när man skriver, att skriva som en lek, är ett bra sätt att bli författare på.

Är det svårt att komma på vad du ska skriva om? 
Nej, jag har många idéer, de flesta blir inte ens av. Bara de bästa idéerna bär så långt att de blir böcker. Det svåra är språket och tonen i berättelsen, det måste bli exakt. Språket ska vara levande och lätt att ta till sig, det är viktigt för mig.

Är det inte jobbigt att skriva böcker och hur lång tid tar det? 
Nu känner jag processen väl. I början blev jag rädd när jag kommit en bit i historien och upptäckte hur fasansfullt dåligt det var. Nu vet jag att det tar tid och kräver många omskrivningar att skriva en bok. Så småningom blir det bra, det är bara att ha is i magen, bra sittfläsk och envishet som en åsna. Böcker tar olika lång tid att skriva, någon sju månader, en annan en vecka, beroende på vilken slags bok det är. Jag gillar att det är olika.

Varför valde du att blir författare? 
Egentligen var det skrivandet som valde mig. Jag passar för att vara författare. Trivs med ensamheten, självständigheten, kollegerna, förlaget och läsarna. Jag är envis som en åsna, älskar att jobba med texten och uppfinna människor och historier.

Vilken är min bästa bok? 
Nästan alltid det senaste jag gjort. Man utvecklas som författare och kan inte hålla fast vid gamla böcker, dem måste man släppa och överlåta åt läsarna.

Är det kul att vara författare? 
Verkligen lyxigt att få göra det man älskar hela dagarna.

Har du några förebilder? 
Min mystiska farmor som jag bara träffade två gånger medan hon levde. Jag kände henne aldrig, men jag är säker på att hon och jag skulle ha mycket gemensamt om vi hade träffats mer. Farmor spelade dragspel, dansade och skrev dikter.

Var och när skriver du dina böcker? 
På en dator som står på skrivbordet i min lägenhet i Gröndal i Stockholm.

Vilka språk är dina böcker översatta till?
Danska, tyska, holländska, grekiska, polska, japanska och norska.

Hade du någon favoritbok när du var barn?
En som jag nästan läste sönder var Fröken Ensam hemma åker gungstol av Gunnel Linde. Andra favoriter var böckerna om Krakel Spektakel av Lennart Hellsing, HC Andersen, Bröderna Grimm och Min Skattkammare. Lite senare blev det en blandning av Muminböckerna, Robinson Kruse, Kitty och travar med Kalle Anka tidningar. 

Kul att läsa många och olika böcker. Tänk så trist att läsa samma sort hela tiden när det finns så mycket härligt att välja mellan. Inte vill man väl missa nåt!

Eva om Eva

Född i Göteborg, uppväxt på landet utanför Borås. Mamma och pappa ville ha många barn och de satte inte stopp förrän vi var fem syskon, två flickor och tre pojkar.

Vi hade mycket frihet. Så länge man passade mat- och sovtider var det ingen som lade sig i. Jag var oftast ute och lekte med mina bröder eller mina tre tjejkompisar. Jag älskade att vara för mig själv också, strosa runt i naturen, lukta på blommor och krama träd och fantisera. Jag läste böcker, lyssnade med stora elefantöron på mormors historier om förr i tiden och glömde aldrig radioteatern om söndagarna. När teven kom in i familjen blev jag uppslukad av amerikanska musikaler och filmer. Berättelser har alltid varit viktiga i mitt liv.

Vår familj stack ut i det lilla samhället. Pappa kom från Finland och hade varit soldat i kriget. På den tiden var det ovanligt med invandrare. Två gånger fick jag åka färjan över till Finland för att hälsa på farmor, farfar och pappas bror. Jag hann inte lära känna dem på riktigt och de är alla döda nu. Känslan av saknad finns fortfarande kvar.

Särskilt farmor hade jag velat komma nära. Jag tror att hon och jag var lika.Hon var ganska vild, har jag hört. Hon älskade att dansa, spelade dragspel på alla fester och skrev dikter i hemlighet.

När jag var tolv flyttade vi till Halland. Det var där jag fick en skrivmaskin. Det var en storartad händelse och startskottet för mitt författande. Jag upptäckte att det fanns saker i min inre värld som jag kunde förvandla till historier. I tonåren skrev jag dikter. Jag tyckte själv att de var sanslöst bra och samlade dem i en pärm. Synd att jag inte sparat dem.

Mest av allt drömde jag om att bli konstnär. Jag slutade gymnasiet och flyttade hemifrån lite för tidigt. I böckerna om Vivianne kan man få en aning om hur jag tänkte om livet när jag var sjutton år. Precis som hon gick jag på en folkhögskola med estetisk inriktning. Senare träffade jag en riktig konstnär. Vi flyttade ihop i en lägenhet i Stockholm, målade och levde konstnärsliv. När jag var 23 blev jag mamma. Då ändrades mitt liv igen. Jag började plugga litteraturvetenskap och siktade på förlagsredaktör. Det var jag också ett tag.

Men den stora vändpunkten ägde rum när jag blev kär i en man från Gambia. Vi gifte oss hux flux och fick två barn. Att lära känna en bit av Afrika har gett mig massor.

Det var min dotter som fick mig att börja skriva igen. I henne kände jag igen min gamla längtan efter farmor i Finland. (Författare skriver om sig själva, det kommer man inte ifrån.) Dessutom upptäckte jag den stora bristen på böcker om alla svenska barn som inte är födda av svennar. Jag kommer att fortsätta skriva om dem. Jag är också en.